Språksociologi är en språkvetenskaplig vetenskapsgren där man studerar språket i samhället, den sociala och kulturella delen av språket, hur språket förändras i olika sammanhang och varför vi talar som vi gör. (Wikipedia, Språksociologi, 2015) Man kan säga att det finns olika kategorier inom språksociologi: kronolekt, sexolekt, dialekt och sociolekt. Jag tänkte berätta om de olika kategorierna och mina erfarenheter och tankar kring det.
Sexolekt innebär hur mannens respektive kvinnans språk skiljer sig åt, vad som är typiska drag för könen när det kommer till språk, samtalsstil, vokabulär och samtalsämnen till exempel. (Wikipedia, Sexolekt, 2016) Mina tankar kring detta är att jag har märkt att många kvinnor inte vill svära för att de inte tycker att det är kvinnligt att göra det och att jag ofta inte förstår män när de använder vissa slangord och uttryck eftersom att de uttrycken och slangorden kommer från spel som jag inte spelar. Jag tycker det är viktigt att man tänker på att bara för att sexolekt finns så betyder det inte att just alla kvinnor talar si eller så eller att män talar si eller så, utan bara att många gör det och därför kan man se skillnader mellan mannen och kvinnans språk.
Dialekt är en variant av språk som talas av människor inom ett visst område, till exempel gotländska på Gotland. (Wikipedia, Dialekt, 2016) Jag har inte så mycket tankar kring just dialekter. Om jag träffat någon som kommer från till exempel Stockholm så har de ibland inte förstått vissa ord jag säger med tanke på att jag pratar gotländska. Och när jag har pratat med någon som kommer från någon annan socken eller stad än mig så har jag inte förstått allt heller. Det beror helt enkelt på att man uttalar och uttrycker sig olika beroende på vart man kommer ifrån.
I artikeln ”Kronolekt” (Språktidningen, April, 2010) Pratar Fredrik Lindström om att dialekterna håller på att dö ut eftersom att vi talar mer och mer standardsvenska. Han säger att det är historia eftersom att man förr ofta föddes, levde och dog i en och samma trakt. Jag tycker att han förklarar väldigt bra genom att säga
” Det fanns i Stockholm ännu för hundra år sedan folk som bodde på Söder och aldrig hade satt sin fot på andra sidan Slussen. På så sätt kunde en ö av Södermalms storlek få en egen språklig identitet.”
Han fortsätter med att säga att Sverige inte längre är geografiskt åtskilt och eftersom att vi lever helt annorlunda är det få som bor på samma ort hela sitt liv. Vi ser på samma tv-program, äter samma mat och klär oss nästan likadant över hela landet och därför är det inte sannolikt att vi skulle fortsätta prata så olika. Fredrik Lindström tror att vi kommer få en svenska som kommer kunna delas in i kronolekter, och då kommer vi in på det.
Kronlekt är som en dialekt fast tidsmässig, det vill säga hur man talar beroende på vilken åldersgrupp och generation man tillhör. Man talar olika kronolekter beroende på vilken generation man tillhör. (Wikipedia, Kronolekt, 2016) Mina föräldrar och min mormor och morfar tillhör en annan generation än mig. De talar och uttrycker sig på ett annat sätt än vad jag gör. De svär till exempel inte för att de tycker att det är otrevligt och opassande, de pratar också väldigt sakta och gamla ord som jag inte riktigt förstår medans jag som tillhör en annan generation använder slangord, engelska uttryck, förkortningar och svordomar.
Sociolekt är en annan variant. Det innebär hur man talar och anpassar språket beroende på vem det är man pratar med. (Wikipedia, Sociolekt, 2016) När jag umgås med mina vänner så har jag ett mer avslappnat språk och slarvigt, det vill säga jag tänker inte så mycket på mitt språk eller hur jag talar, till exempel att jag svär ibland och använder slangord och förkortningar. Men om jag pratar med någon jag inte känner så bra så tänker jag mer på vad jag säger så att jag inte säger något opassande för situationen, det fungerar till exempel inte om jag sitter och svär på en arbetsintervju eller använder slangord/förkortningar när jag pratar med mina föräldrar eftersom att de inte hade förstått mig då. Jag tänker inte på att anpassa mig utan jag gör det omedvetet.