Sociolekt

Sociolekt beskriver hur svenskan vi talar ändras i olika grupper beroende på var vi är och vem vi talar med. Exempelvis så är det skillnad på när jag talar med mina vänner och när jag talar med mina far- och morföräldrar. När jag talar med mina vänner är jag avslappnad och jag tänker inte på hur jag talar till skillnad från när jag talar med mina far- och morföräldrar då jag hela tiden är medveten om mitt språk, tonfall och sättet jag uttrycker mig på. Jag anpassar mitt språk av respekt eftersom jag vet att det betyder mycket för den äldre generationen och på så sätt skapar jag en samhörighet med dem.

 

Sociolekt är även när folk ändrar sättet de talar i exempelvis argumentationer för att skapa avstånd och för att den andra personen inte ska förstå allt som sägs. Det kan vara en ungdom som bråkar med sina föräldrar och då medvetet går över till att tala exempelvis slangord så att föräldrarna inte ska förstå. Det kan även vara två vuxna där den ena tar till ett mer utvecklat språk så att den andra inte förstår och kan hänga med i eller “vinna” argumentationen.

 

I artikeln sociolekt skriver Isabelle Andersson ” Att ha egna ord inom en grupp som endast de inkluderade i gruppen förstår, kan stärka en grupps sammanhållning enormt och det gäller alla typer av gruppspråk.” (spr-variationer.Wikispaces 2012?)

 

Exempelvis kan ett arbetsteam skapa slangord och kortkommandon vilket underlättar när de talar med varandra men gör även så att andra människor inte förstår vad de säger. På så sätt skapas en annan sorts gruppsammanhållning på den arbetsplatsen där de har något gemensamt.

 

Dialekter

Med dialekter så beskriver man olika sätt hur man pratar. Alla människor i hela Sverige har inte samma dialekt utan vi har olika dialekter, eftersom vi kommer ifrån olika ställen. Är man född på ett visst ställe och har bott där ända sen man föddes så är det rätt så stor chans att man pratar just om den språkvarieteten som talas där man är ifrån. Men samtidigt kan ju språket också ändras om man kanske flyttar ifrån det stället man bott på innan och flyttar till ett annat ställe där de pratar en helt annan dialekt, då kan språket ändras väldigt mycket.

 

Min egen reflektion inom dialekter är att jag verkligen älskar alla möjliga dialekter som finns, men skånska är en dialekt som jag tycker om mest. Visst kan det vara lite svårt att förstå skånska ibland för att en del av de människor som pratar skånska pratar ganska snabbt, och då blir det kanske lite svårare att hänga med vad de säger. Så vissa av de människor som pratar skånska pratar väldigt tydligt så att man förstår som och andra inte, alla folk har ju olika hur snabbt eller tydligt de pratar. Jag upplever att Skånska låter lugnt och gammeldags. Jag tycker att det är en härlig dialekt att höra.

 

Jag själv kommer ifrån Gotland och man hör kanske det på mig att jag är därifrån, men jag får också höra av många människor att de inte tror att jag är därifrån för att jag inte pratar så mycket gotländska. Det håller jag på sätt och vis med om, för att det är vissa ord jag bara säger på gotländska och andra inte. Jag tycker själv att jag inte pratar så jättemycket gotländska så jag förstår folk som inte tror att jag är från Gotland. Varje gång vi åker till Småland på sommaren så händer det oftast att min dialekt ändras bara för att man är där och släkten vi har där pratar ju Småländska.

 

I artikeln “ Dialekterna tappar mark “ (www.dn.se 2009-02-21) av Thomas Eriksson så berättar han om att hur man talar är en del av identiteten. När jag talar Gotländska eller Småländska så blir det ju en del av min personliga identitet. Det händer också att man ska kommunicera sitt kroppsspråk och visa att man är villig till att vilja tala med personen eller inte.

 

Sammanfattningsvis om dialekt så handlar det om att alla vi människor i Sverige talar på olika sätt, eftersom vi kommer från olika ställen. Det handlar också om en del av identiteten, att vi visar tillhörighet och avstånd till människor när vi pratar.

 

Av: Ida Johansson HT16

 

 

Dialekter och dess historia

Vet ni om vad dialekter är och vad det egentligen innebär? Om inte så ska ni nu få veta lite mer om det J

 

En dialekt är en form utav ett språk som vi talar. Dialekter baseras på var i landet som man bor och i vilken region alltså beror det sig på en språkvariation med geografisk förankring. Eftersom att det är en språkvariation som sammanhåller med det geografiska så menar man egentligen att geolekt är ett annat ord för dialekt. Man brukar även säga att en dialekt är motsatsen till riksspråket som är det språk som är mest standard i Sverige.

 

Men varför har vi då ett standardiserat riksspråk? För att alla individer ska kunna förstå varandra och kunna skriva på samma “språk” så det blir totalt förståeligt. Även för att riksspråket är vårt nationella språk i Sverige i dagsläget och det skulle inte vara ett fullt fungerande sätt om alla skrev på olika sätt och använde sig av språket på helt olika sätt. För nu för tiden så börjar fler och fler använda sig utav samma talesätt och de olika dialekterna försvinner sakta men säkert, De flesta större regionerna använder sig utav samma dialekter och de blir mindre särpräglade. Jag tror även att någon gång i framtiden så kommer nästan alla dialekter sakta men säkert försvinna iväg och att det kommer finnas en dialekt som tar över.

Det finns inga direkta direktiv för vad som skiljer sig åt mellan dialekt och standardspråk utan istället så har det delats upp i olika kategorier. Det har delats upp med kategorierna lokal dialekt, regional dialekt, regionalt standardspråk och neutralt standardspråk. Ett standardspråk är alltså det språk som är mest accepterat i Sverige och det är det som undervisas i skolan i nutid. Det standardiserade språket har blivit den stora vanan för Sverige, man skriver på standardspråket och det har man fått lära sig även om man har ett annat talesätt. För att alla individer i Sverige ska kunna ha en fungerande kommunikation och ska förstå varandra så har standardspråket uppfunnits som en hjälpande hand för kommunikationen. Så är det även men alla olika kategorier inom dialekterna, som en hjälpande hand för det Svenska språket. Men även så är inte skillnaderna mellan standardspråk och dialekter stor alls utan man kan se små skillnader.

Web Red. Kierkegaard på www.sprakochfolkminnen.se har gjort en artikel där hon berättar om skillnaderna på standardspråk och dialekt.

 

Jag själv uppmärksammar hur vi på Gotland kan tala på olika sätt och använda oss utav olika ord. När jag träffar på personer som har växt upp på Fårö så kan jag höra en tydlig skillnad på talet jämfört med hur jag själv talar. När de pratar så använder de sig utav något som heter Fårömål och det kan låta som att dem nästan sjunger när dem pratar. Jag tror att dem kan ha en sån annorlunda dialekt från andra som bor på Gotland eftersom att fårö är en sådan begränsad yta och ganska isolerad yta. Därför kan de har fått som ett eget “språk”, för att förr i tiden kanske man bara var ute på Fårö och pratade med folket där och då lärde man sig inget om hur andra pratade. Jag kan även tro att det följt med till nutid och de som härstammar från Fårö pratar ännu fårömål. Sen finns det även dem som kommer från andra sidan Gotland som till exempel de som härstammar från Lau och När. Dem pratar mer utpräglat gutamål än vad vi på mellersta och norra Gotland gör. Jag själv har erfarenhet av detta då jag känner en person som kommer från Lau och ibland så kan hans uttal av ord bli oförståeligt för mig. Det skiljer sig mycket i geolekt på bara några mil och det kan ha grundats i att förr i tiden så kanske man inte träffade varandra lika ofta för att resorna blev längre då än nu. Man hade svårare att ta sig till platser och därför var man bara i sin egna by och språket varierades inte.

 

Lokal dialekt: den dialekt som är mest olik standardspråket. Det är så olikt standardspråket så att om det till exempel skulle visas upp på tv så skulle man vara tvungen att texta för standardspråkets skull, för att de skulle kunna förstå. Förr i tiden så var det mycket större skillnad på dialekter än vad det är idag, det kunde skilja sig från ställe till ställe och ibland så kunde man inte heller förstå varandra när man talade med varandra. Genom uttal, ordförråd, böjning och meningsbyggnad så skiljde sig dialekterna mycket från standardspråket (Web red. Kierkegaard 2014) .

Regional dialekt: Den regionala dialekten skiljer sig inte lika mycket från standardspråket som lokal dialekt gör men man ser ändå skillnader. Till exempel de som pratar stockholmska eller skånska kan man urskilja från vilken stad de kommer ifrån men inte vart i staden de är ifrån. Det kan utmärkas genom till exempel regionala ord eller uttalet. (Web red. Kierkegaard 2014)

Regionalt standardspråk: Det regionala standardspråket skiljer sig med enstaka anledningar från standardspråket genom att man kan höra på fåtal sätt vilken större region som talaren kommer från. De regionala standardspråket har ett eget namn för sig som är ”sydsvenskt standardspråk” som baseras på Lund, ”upp svenskt standardspråk” baseras på Uppsala och Stockholm, (Web red. Kierkegaard 2014)

Neutralt standardspråk: Det neutrala standardspråket är den dialekt då man inte hör vart talaren kommer ifrån. De som talar det neutrala standardspråket talar även liknande så som man skriver ord, därför blir dialekten väldigt skrifts nära. De neutrala standardspråket liknar dialekterna i Mälardalen mest, där de pratar väldigt skriftnära. (Web red. Kierkegaard 2014)

av Amanda