Språksociologi;ideolekt

Hej, idag ska jag skriva om språkvarianten idiolekt. Varför jag valde just idiolekt är för att jag tyckte det lät intressant och ville fördjupa mig i ämnet. Jag har valt att använda mig utav två olika texter. En artikel och en skoluppgift.

En idiolekt kan ses som resultatet av en persons identitet och anpassning den gör till världen runt omkring.

Idiolekt kommer ursprungligen ifrån det grekiska ordet “idios” som betyder “egen”.

Våra idiolekter påverkas bl.a utav den eller de dialekterna man omgetts av under uppväxten eller senare i livet. Vilket kön man har och vilken ålder man är i spelar också roll. Alla människor uttrycker sig unikt genom både skrift, tal och kroppsspråk.

En idiolekt skapas alltså utifrån de sociala sammanhang och grupperingar man varit med om i livet och även erfarenheter och de intryck man får utifrån vad man läser, hör och ser.

Ens idiolekt formas alltså utan att man själv är medveten om det, men man kan själv välja att ta avstånd från olika dialekter eller välja att ansluta sig till dem.

Ida W.

 

1. Annie Båtman skoluppgift. Hösttermin 2013. Uppgiften hittar du HÄR
2. Jan Einarsson, 2009. Språksociologi, litteraturstudent. Artikeln hittar du HÄR

 

Sociolekt

Sociolekt beskriver hur svenskan vi talar ändras i olika grupper beroende på var vi är och vem vi talar med. Exempelvis så är det skillnad på när jag talar med mina vänner och när jag talar med mina far- och morföräldrar. När jag talar med mina vänner är jag avslappnad och jag tänker inte på hur jag talar till skillnad från när jag talar med mina far- och morföräldrar då jag hela tiden är medveten om mitt språk, tonfall och sättet jag uttrycker mig på. Jag anpassar mitt språk av respekt eftersom jag vet att det betyder mycket för den äldre generationen och på så sätt skapar jag en samhörighet med dem.

 

Sociolekt är även när folk ändrar sättet de talar i exempelvis argumentationer för att skapa avstånd och för att den andra personen inte ska förstå allt som sägs. Det kan vara en ungdom som bråkar med sina föräldrar och då medvetet går över till att tala exempelvis slangord så att föräldrarna inte ska förstå. Det kan även vara två vuxna där den ena tar till ett mer utvecklat språk så att den andra inte förstår och kan hänga med i eller “vinna” argumentationen.

 

I artikeln sociolekt skriver Isabelle Andersson ” Att ha egna ord inom en grupp som endast de inkluderade i gruppen förstår, kan stärka en grupps sammanhållning enormt och det gäller alla typer av gruppspråk.” (spr-variationer.Wikispaces 2012?)

 

Exempelvis kan ett arbetsteam skapa slangord och kortkommandon vilket underlättar när de talar med varandra men gör även så att andra människor inte förstår vad de säger. På så sätt skapas en annan sorts gruppsammanhållning på den arbetsplatsen där de har något gemensamt.

 

Dialekter

Med dialekter så beskriver man olika sätt hur man pratar. Alla människor i hela Sverige har inte samma dialekt utan vi har olika dialekter, eftersom vi kommer ifrån olika ställen. Är man född på ett visst ställe och har bott där ända sen man föddes så är det rätt så stor chans att man pratar just om den språkvarieteten som talas där man är ifrån. Men samtidigt kan ju språket också ändras om man kanske flyttar ifrån det stället man bott på innan och flyttar till ett annat ställe där de pratar en helt annan dialekt, då kan språket ändras väldigt mycket.

 

Min egen reflektion inom dialekter är att jag verkligen älskar alla möjliga dialekter som finns, men skånska är en dialekt som jag tycker om mest. Visst kan det vara lite svårt att förstå skånska ibland för att en del av de människor som pratar skånska pratar ganska snabbt, och då blir det kanske lite svårare att hänga med vad de säger. Så vissa av de människor som pratar skånska pratar väldigt tydligt så att man förstår som och andra inte, alla folk har ju olika hur snabbt eller tydligt de pratar. Jag upplever att Skånska låter lugnt och gammeldags. Jag tycker att det är en härlig dialekt att höra.

 

Jag själv kommer ifrån Gotland och man hör kanske det på mig att jag är därifrån, men jag får också höra av många människor att de inte tror att jag är därifrån för att jag inte pratar så mycket gotländska. Det håller jag på sätt och vis med om, för att det är vissa ord jag bara säger på gotländska och andra inte. Jag tycker själv att jag inte pratar så jättemycket gotländska så jag förstår folk som inte tror att jag är från Gotland. Varje gång vi åker till Småland på sommaren så händer det oftast att min dialekt ändras bara för att man är där och släkten vi har där pratar ju Småländska.

 

I artikeln “ Dialekterna tappar mark “ (www.dn.se 2009-02-21) av Thomas Eriksson så berättar han om att hur man talar är en del av identiteten. När jag talar Gotländska eller Småländska så blir det ju en del av min personliga identitet. Det händer också att man ska kommunicera sitt kroppsspråk och visa att man är villig till att vilja tala med personen eller inte.

 

Sammanfattningsvis om dialekt så handlar det om att alla vi människor i Sverige talar på olika sätt, eftersom vi kommer från olika ställen. Det handlar också om en del av identiteten, att vi visar tillhörighet och avstånd till människor när vi pratar.

 

Av: Ida Johansson HT16

 

 

Dialekter och dess historia

Vet ni om vad dialekter är och vad det egentligen innebär? Om inte så ska ni nu få veta lite mer om det J

 

En dialekt är en form utav ett språk som vi talar. Dialekter baseras på var i landet som man bor och i vilken region alltså beror det sig på en språkvariation med geografisk förankring. Eftersom att det är en språkvariation som sammanhåller med det geografiska så menar man egentligen att geolekt är ett annat ord för dialekt. Man brukar även säga att en dialekt är motsatsen till riksspråket som är det språk som är mest standard i Sverige.

 

Men varför har vi då ett standardiserat riksspråk? För att alla individer ska kunna förstå varandra och kunna skriva på samma “språk” så det blir totalt förståeligt. Även för att riksspråket är vårt nationella språk i Sverige i dagsläget och det skulle inte vara ett fullt fungerande sätt om alla skrev på olika sätt och använde sig av språket på helt olika sätt. För nu för tiden så börjar fler och fler använda sig utav samma talesätt och de olika dialekterna försvinner sakta men säkert, De flesta större regionerna använder sig utav samma dialekter och de blir mindre särpräglade. Jag tror även att någon gång i framtiden så kommer nästan alla dialekter sakta men säkert försvinna iväg och att det kommer finnas en dialekt som tar över.

Det finns inga direkta direktiv för vad som skiljer sig åt mellan dialekt och standardspråk utan istället så har det delats upp i olika kategorier. Det har delats upp med kategorierna lokal dialekt, regional dialekt, regionalt standardspråk och neutralt standardspråk. Ett standardspråk är alltså det språk som är mest accepterat i Sverige och det är det som undervisas i skolan i nutid. Det standardiserade språket har blivit den stora vanan för Sverige, man skriver på standardspråket och det har man fått lära sig även om man har ett annat talesätt. För att alla individer i Sverige ska kunna ha en fungerande kommunikation och ska förstå varandra så har standardspråket uppfunnits som en hjälpande hand för kommunikationen. Så är det även men alla olika kategorier inom dialekterna, som en hjälpande hand för det Svenska språket. Men även så är inte skillnaderna mellan standardspråk och dialekter stor alls utan man kan se små skillnader.

Web Red. Kierkegaard på www.sprakochfolkminnen.se har gjort en artikel där hon berättar om skillnaderna på standardspråk och dialekt.

 

Jag själv uppmärksammar hur vi på Gotland kan tala på olika sätt och använda oss utav olika ord. När jag träffar på personer som har växt upp på Fårö så kan jag höra en tydlig skillnad på talet jämfört med hur jag själv talar. När de pratar så använder de sig utav något som heter Fårömål och det kan låta som att dem nästan sjunger när dem pratar. Jag tror att dem kan ha en sån annorlunda dialekt från andra som bor på Gotland eftersom att fårö är en sådan begränsad yta och ganska isolerad yta. Därför kan de har fått som ett eget “språk”, för att förr i tiden kanske man bara var ute på Fårö och pratade med folket där och då lärde man sig inget om hur andra pratade. Jag kan även tro att det följt med till nutid och de som härstammar från Fårö pratar ännu fårömål. Sen finns det även dem som kommer från andra sidan Gotland som till exempel de som härstammar från Lau och När. Dem pratar mer utpräglat gutamål än vad vi på mellersta och norra Gotland gör. Jag själv har erfarenhet av detta då jag känner en person som kommer från Lau och ibland så kan hans uttal av ord bli oförståeligt för mig. Det skiljer sig mycket i geolekt på bara några mil och det kan ha grundats i att förr i tiden så kanske man inte träffade varandra lika ofta för att resorna blev längre då än nu. Man hade svårare att ta sig till platser och därför var man bara i sin egna by och språket varierades inte.

 

Lokal dialekt: den dialekt som är mest olik standardspråket. Det är så olikt standardspråket så att om det till exempel skulle visas upp på tv så skulle man vara tvungen att texta för standardspråkets skull, för att de skulle kunna förstå. Förr i tiden så var det mycket större skillnad på dialekter än vad det är idag, det kunde skilja sig från ställe till ställe och ibland så kunde man inte heller förstå varandra när man talade med varandra. Genom uttal, ordförråd, böjning och meningsbyggnad så skiljde sig dialekterna mycket från standardspråket (Web red. Kierkegaard 2014) .

Regional dialekt: Den regionala dialekten skiljer sig inte lika mycket från standardspråket som lokal dialekt gör men man ser ändå skillnader. Till exempel de som pratar stockholmska eller skånska kan man urskilja från vilken stad de kommer ifrån men inte vart i staden de är ifrån. Det kan utmärkas genom till exempel regionala ord eller uttalet. (Web red. Kierkegaard 2014)

Regionalt standardspråk: Det regionala standardspråket skiljer sig med enstaka anledningar från standardspråket genom att man kan höra på fåtal sätt vilken större region som talaren kommer från. De regionala standardspråket har ett eget namn för sig som är ”sydsvenskt standardspråk” som baseras på Lund, ”upp svenskt standardspråk” baseras på Uppsala och Stockholm, (Web red. Kierkegaard 2014)

Neutralt standardspråk: Det neutrala standardspråket är den dialekt då man inte hör vart talaren kommer ifrån. De som talar det neutrala standardspråket talar även liknande så som man skriver ord, därför blir dialekten väldigt skrifts nära. De neutrala standardspråket liknar dialekterna i Mälardalen mest, där de pratar väldigt skriftnära. (Web red. Kierkegaard 2014)

av Amanda

 

 

Språksociologi

Språksociologi är en språkvetenskaplig vetenskapsgren där man studerar språket i samhället, den sociala och kulturella delen av språket, hur språket förändras i olika sammanhang och varför vi talar som vi gör. (Wikipedia, Språksociologi, 2015) Man kan säga att det finns olika kategorier inom språksociologi: kronolekt, sexolekt, dialekt och sociolekt. Jag tänkte berätta om de olika kategorierna och mina erfarenheter och tankar kring det.

Sexolekt innebär hur mannens respektive kvinnans språk skiljer sig åt, vad som är typiska drag för könen när det kommer till språk, samtalsstil, vokabulär och samtalsämnen till exempel. (Wikipedia, Sexolekt, 2016) Mina tankar kring detta är att jag har märkt att många kvinnor inte vill svära för att de inte tycker att det är kvinnligt att göra det och att jag ofta inte förstår män när de använder vissa slangord och uttryck eftersom att de uttrycken och slangorden kommer från spel som jag inte spelar. Jag tycker det är viktigt att man tänker på att bara för att sexolekt finns så betyder det inte att just alla kvinnor talar si eller så eller att män talar si eller så, utan bara att många gör det och därför kan man se skillnader mellan mannen och kvinnans språk.

Dialekt är en variant av språk som talas av människor inom ett visst område, till exempel gotländska på Gotland. (Wikipedia, Dialekt, 2016) Jag har inte så mycket tankar kring just dialekter. Om jag träffat någon som kommer från till exempel Stockholm så har de ibland inte förstått vissa ord jag säger med tanke på att jag pratar gotländska. Och när jag har pratat med någon som kommer från någon annan socken eller stad än mig så har jag inte förstått allt heller. Det beror helt enkelt på att man uttalar och uttrycker sig olika beroende på vart man kommer ifrån.

I artikeln ”Kronolekt” (Språktidningen, April, 2010) Pratar Fredrik Lindström om att dialekterna håller på att dö ut eftersom att vi talar mer och mer standardsvenska. Han säger att det är historia eftersom att man förr ofta föddes, levde och dog i en och samma trakt. Jag tycker att han förklarar väldigt bra genom att säga

” Det fanns i Stockholm ännu för hundra år sedan folk som bodde på Söder och aldrig hade satt sin fot på andra sidan Slussen. På så sätt kunde en ö av Södermalms storlek få en egen språklig identitet.”

Han fortsätter med att säga att Sverige inte längre är geografiskt åtskilt och eftersom att vi lever helt annorlunda är det få som bor på samma ort hela sitt liv. Vi ser på samma tv-program, äter samma mat och klär oss nästan likadant över hela landet och därför är det inte sannolikt att vi skulle fortsätta prata så olika. Fredrik Lindström tror att vi kommer få en svenska som kommer kunna delas in i kronolekter, och då kommer vi in på det.

Kronlekt är som en dialekt fast tidsmässig, det vill säga hur man talar beroende på vilken åldersgrupp och generation man tillhör. Man talar olika kronolekter beroende på vilken generation man tillhör. (Wikipedia, Kronolekt, 2016) Mina föräldrar och min mormor och morfar tillhör en annan generation än mig. De talar och uttrycker sig på ett annat sätt än vad jag gör. De svär till exempel inte för att de tycker att det är otrevligt och opassande, de pratar också väldigt sakta och gamla ord som jag inte riktigt förstår medans jag som tillhör en annan generation använder slangord, engelska uttryck, förkortningar och svordomar.

Sociolekt är en annan variant. Det innebär hur man talar och anpassar språket beroende på vem det är man pratar med. (Wikipedia, Sociolekt, 2016) När jag umgås med mina vänner så har jag ett mer avslappnat språk och slarvigt, det vill säga jag tänker inte så mycket på mitt språk eller hur jag talar, till exempel att jag svär ibland och använder slangord och förkortningar. Men om jag pratar med någon jag inte känner så bra så tänker jag mer på vad jag säger så att jag inte säger något opassande för situationen, det fungerar till exempel inte om jag sitter och svär på en arbetsintervju eller använder slangord/förkortningar när jag pratar med mina föräldrar eftersom att de inte hade förstått mig då. Jag tänker inte på att anpassa mig utan jag gör det omedvetet.

Språkvariation

Jag tänkte prata om mina erfarenheter, upplevelser av dialekter och sociolekter. Jag är uppväxt med min pappa och min mamma. Min mamma och hennes släkt kommer från Åkersberga, där de pratar rikssvenska och inte har någon speciell dialekt, min morfar kan använda ord i meningar som hoppa i plurret, det betyder alltså att man ska hoppa i badet och han pratar en dialekt som kan kallas för söderslang.

Min pappa och hans släkt kommer från Fårö, där de pratar väldigt grov gotländska som man även kan kalla för fårömål (Fåröisko på fåröska) då det är från en speciell ort och där dem gemensamt har samma språk som inte andra människor har. Därför uppfattar t.ex. individer som bor i Stockholm mig som att jag har ett så kallat roligt språk, då jag har en brytning på de olika dialekterna som mina släktingar har.

Fårö och Åkersberga har så olika dialekter eftersom att de inte har någon kommunikation med varandra, eftersom att man får som en relation med de som pratar likadant som en själv, blir det lätt att den gruppen som pratar på samma sätt håller ihop. Och eftersom att stockholmare inte kan förstå de som bor på Gotland kan de lätt bli att man stöter bort varandra och anledningen till varför man inte pratar är för att man inte har någon anledning till att ha kontakt med varandra, då man är så olika varandra i både språk och personlighet.

Ifall jag är med min pappa så händer det väldigt lätt att jag börjar prata samma dialekt och meningar som han har, han har ett väldigt speciellt språk och kan helt plötsligt prata utan dialekter och sedan byta till fårömål så fort han träffar sin bror eller någon gammal kompis som också är uppväxt på Fårö med min pappa. Det är ungefär så det är för mig också, när jag är i Stockholm hos mammas släkt så använder jag ett mer sofistikerat språk än vad jag gör annars. Jag anpassar mig väldigt mycket, eftersom att man gärna vill passa in och det kan man även göra omedvetet, med hjälp av att använda dialekterna som dem man umgås med använder.

Sociolekter: T.ex. ungdomar styr ofta sitt språk efter vilka de umgås med, ifall jag t.ex. är med mina vänner så använder jag flera slangord och tänker inte riktigt på hur jag använder mina meningar och använder väldigt mycket svordomar i mellan orden. Jämfört med vad jag gör när jag är med en lärare eller en väns förälder, då tänker jag mycket mer på hur jag använder språket eftersom att dem inte pratar likadant som mig och har oftast ett finare språk, då de har mer erfarenheter. Det beror även på att man vill att alla olika människor ska tycka om en, därför anpassar man sig.

Jag försöker att undvika att svära framför t.ex. min mormor då hon aldrig svär, hon använder hellre ord som ”järnspikar”, då hon är uppväxt med en finare familj som hellre använder ”finare svordomar”. När man är uppväxt med en familj som svär väldigt ofta och säger fula ord, så tar deras barn efter det och använder gärna uttrycken själv. Men åt andra sidan så kan man vara uppväxt i en fin familj där de inte uppkommer så många svordomar eller fula ord, men ändå använder barnen de på grund av ett exempel är umgänge av kompisar.

I artikeln “dialekterna tappar mark” (www.dn.se 2009-09-21) pratar Thomas Eriksson om hur dialekterna håller på att försvinna och att de yngre inte pratar i närheten av vad de äldre gjorde förr i tiden när dem var unga. Han beskriver att på den tiden kunde man till och med höra vilken gård personen kom ifrån med hjälp av dialekter. Han berättar att inom 100 år så kommer dialekterna ha slätats ut och att man kommer inte längre kunna höra vart olika människor kommer ifrån. Han säger även att ens sätt att tala är en del av den personliga identiteten och att på vissa ställen arbetas det aktivt för att de lokala dialekten ska fortleva.

Jag tror att dialekterna håller på att dö ut eftersom att över hela världen har vi fått bättre kontakt nu. Förr i tiden så kunde det ta cirka 2 dagar att komma in till Visby från Fårö. Därför åkte man inte till stan eftersom att det var besvärligt och tog sådan tid. På den tiden så hade man affärer, skolor och allt man behövde vid sin hemort, därför behövde man inte lämna sin by för att åka till en annan. Detta gjorde så att man inte hade kontakt med andra människor i andra byar och det var så dialekterna kom till, eftersom att man skapa en sammanhållning.
  Men nu så håller den sammanhållningen med sin egen by att dö ut, eftersom att vi har mycket enklare att ta oss nu, vi kan komma från Arlanda till Norge på mindre en timme med flyg. Så dialekterna håller på att dö ut eftersom att alla vill passa in och det blir bara fler som pratar rikssvenska, detta gör så att många slutar prata med sin dialekt och börjar prata om alla andra istället.

Jag tycker det är väldigt tråkigt eftersom dialekter är väldigt personligt och visar vem man är som människa. Och har stort intryck på andra. Jag iallafall blir varm i kroppen när min pappa pratar fåröska, eftersom att det är en del av hans uppväxt. 

Sanna Dybeck 

Vad är en idiolekt?

Hej allihopa, idag tänkte jag berätta lite om språkvarianten idiolekt!

Jag har alltid undrat hur folk kan tala så olika, inte bara olika dialekter. Efter jag fick lära mig om idiolekter så förstår jag mycket mer och tycker att det är väldigt intressant, därför har jag valt att skriva om det idag.

Idiolekt kommer ifrån det Grekiska ordet “idios” som betyder “egen”.

Idiolekt är varje människas unika sätt att tala, skriva och föra sig. Våra idiolekter påverkas bl.a utav den eller de dialekterna man omgetts av under uppväxten eller senare i livet, även sociala sammanhang och grupperingar har en stor inverkan. Vilket kön man har och åldern har också en påverkan.

Ofta är man själv inte medveten om att ens idiolket formas, jag själv pratade t.ex väldigt mycket Gotländska förut, men i 9an när jag började på en skola i Visby och började umgås med folk som bodde där ändrades min idiolket väldigt mycket utan att jag märkte det. Det var min familj och gamla vänner som märkte det och klagade lite.

Idiolketen kan alltså förändras och skapas utifrån de intryck och erfarenheter man får under livets gång.
Artikeln jag använde för detta inlägg hittar ni här!

Idiolekt – vad innebär det?

Hej allihopa!

Idag har jag fått i uppgift att försöka förklara ett slags språkbruk för er då jag valde idiolekt för att jag förut inte varit så kunnig inom ämnet och tänkte att det var värt att testa.

 

Vad jag har förstått är en idiolekt språkvetenskaplig term och innebär ett samspel en mellan massvis saker du gör utan att tänka på; ditt kroppsspråk, ditt sätt att prata samt även skriva. Detta kan man förknippa som just ditt unika språk och formas utan att du ens tänker på det, det kan vara allt ifrån vart du har bott därav vilken dialekt du fått till vilken familj du lever med samt vilket umgänge du umgås med. Detta kan till och med formas utav intryck samt erfarenheter du fått genom livets gång utifrån det du ser, hör och läser. Ett exempel från en av mina källor är Institutet för språk och folkminnen som skriver “En viktig faktor som påverkar idiolekten är den eller de dialekter man omgetts av under uppväxten eller senare i livet.”  i deras artikel om idiolekter som publicerades den femte mars 2014.

 

Åldern samt könstillhörigheten är även oftast en påverkande faktor, om du tänker på de äldre människor du känner så snackar dem oftast lite mer gammalmodigt då de pratade så samt hade det språkbruket när de var yngre och sitter oftast kvar från dess.

 

Som en avlutande punkt tänkte jag att det kanske var roligt att veta vart ordet kommer ifrån så jag hade tänkt att berätta det. Ordet kommer ifrån grekiskan och kan beskrivas som en egen dialekt på grekiska då ordet härstammar från grekiskans Idios, vilket betyder egen.

 

Hoppas ni tyckte om min sista text här på bloggen. Ni får ha det så bra!

Kramar från er Emelie 🙂

 

Källor: sprakochfolkminnen.se, synonymer.se, ne.se, psyklopedin.org svenskabloggfroknar.bloggspot.com

Interimspråk

Interimspråk eller det mer vanliga ordet, förortssvenska. I det här inlägget ska jag förklara lite mer om vad det är och lite kännetecken för er som undrar och är intresserade för detta

Förortssvenska (även kallad för rinkebysvenska, rosengårdssvenska, blattesvenska, miljonsvenska eller ortenspråk) är en sammanfattande namn på sociolekter som talas i vissa svenska invandrartäta områden, särskilt i eller utanför större städer. Förortssvenska förekommer hos människor både med och utan invandrarbakgrund. Även den lättaste klangen av förorten kan vara avvikande i vissa sammanhang, vilket gör att personerna ofta byter till ett normativt “standardsvenskt” uttal i mer formella situationer. Därför får den inte förväxlas med interimspråk*, även om vissa förortssvensk talare ibland själva kallar den för brytning.

När Kotsinas först dokumenterade rinkebysvenska i 1988 hos ungdomar i Rinkeby och Flemingsberg så berättade hon,

Rinkeby är en förort i nordvästra Stockholm, byggd på sextiota- let, där ca 14000 invånare bor i en höghusbebyggelse på en yta av drygt en kvadratkilometer. Ca 65% av befolkningen har invandrarbakgrund, dvs de är själva invandrare eller barn till invandrare. Även de svenskfödda i området är till stor del in- flyttade från övriga delar av landet, vilket betyder att ytterst få genuina stockholmare bor där. (Kotsinas 1988)

 

Kännetecken

Utländska slangord har dykt upp i det svenska språket i århundraden. Därför är ord som “shoo” eller “guzz” inte så anmärkningsvärda. Relationen mellan klass, etnicitet, kön, mm och historiska språkförändringar är först och främst en fråga om fonetik (ljudlära). Många utländska slang dyker upp och väldigt mycket i förortsområden vid de större städerna (Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala) eftersom en stor del av befolkningen i förorterna är ofta från invandrarbakgrund och då blir det ett enkelt sätt att kombinera svenska och personens egna “hemspråk”. Många som har svenska som ett andra språk, interimspråk, har även en lite mindre rak ordföljd, t.ex. “Jag fådde en present igår” eller “igår jag gick”

 

Referenslitteratur

 

Kotsinas U-B. (1988). Rinkebysvenskan – En dialekt?. I Svenskans beskrivning 16. Utgivare: Linell p., Adelswärd V., Nilsson T., Pettersson P. A.

http://liu.diva-portal.org/smash/get/diva2:729162/FULLTEXT01.pdf (hämtat 2016-12-19)

 

* interimspråk – en person som har svenska som andraspråk, dvs. att personen fortfarande lär sig ett språk.

Vad är språksociologi?

När jag hör ordet språksociologi tänker jag på språk vid olika sociala tillfällen. Förstår du hur jag tänker? Om inte, så ska jag nu förklara det för dig.

Med egna erfarenheter vet jag att det är många, iallafall bland ungdomar som man väljer att talar på olika sätt med beroende på vem man pratar med. Om det är mamma, brorsan, bästa kompisen eller kanske någon man bara träffat få gånger med någon annan kompis, kan faktiskt spela ganska stor roll hur vi väljer att tala. Tänk efter, om mamma eller pappa ringer, hur svarar du då? Kanske “hej mamma”. Men om det nu skulle ringa en kompis som heter Pontus, skulle du då svara “hej Pontus”. Nej jag tror inte det va, snarare så skulle du kanske svara “Tjena grabben hur är läget?”. Något jag även har reagerat på är att det är faktiskt stor skillnad på hur tjejer och killar väljer att variera sitt språk. Jag har inte hört många “tjejer” sagt sho bror, ait, walla, aina, babblish, cash, cutta, gitta, shuno, sne, tagga, de flesta av dessa ord hör jag ungdomar säga varje dag, för det mesta “killar”. Men varför är det i stort sätt bara “killar” som väljer att använda sig av dessa ord? Jag vet faktiskt inte, men det kanske är något att fundera på?

I radioklippet “Magister Dans sexolekter” (www.sverigesradio.se 18/3-2011) av Dan Linder, menar han att kvinnor ofta inte går rakt på sak. Ett exempel han använder är att om en kvinna vill köpa en ny soffa, så säger hon oftast “oj vad soffan börjar bli gammal”, det kvinnan vill få ut av den meningen är att dem behöver köpa en ny soffa, istället för att bara säga “nej nu köper vi en ny soffa”. Han berättar då att varför kvinnor oftast pratar runt ett ämne för att då säger mannen oftast själv att “ja vi kanske borde köpa en ny soffa”, och om kvinnan säger att “vi måste köpa en ny soffa” så ryggar mannen ofta emot. Så vad menar han då egentligen? Jo, att vi lär oss hur vissa människor pratar, och om man då pratar på ett utstickande sätt så reagerar vi på det.

Jag känner igen mycket av det Dan Linder berättar. När jag börjar tänka efter så känner jag igen mig mycket. Jag som tjej väljer faktiskt ofta att istället för att gå rakt på sak, istället tala runt ett ämne.

Så jag hoppas att du har lärt dig något nytt av att läsa mitt blogginlägg om språksociologi!